Det kändes i lägenheten som att det skulle vara varmt i solen men det var det inte -alls. Första kilometern bildades is under nästippen och tvekan väcktes om det verkligen var en så bra idé att göra en Wassberg. Men när man springer ner vid Ärstaviken och våren ligger runt hörnet och det glimmer på vattnet så är det ganska lätt att glömma att det är lite kallt och det gjorde jag också och helt plötsligt var jag varm och gled fram längs lilla jordstigen bredvid cykelbanan och mammor och pappor och gamla och andra joggare.
Det är en skön känsla när musiken ligger som en matta och det är mekaniskt flyt på benen. Har inte riktigt hittat den idealiska rundan än vilket är ett litet bekymmer. Springer jag bort till Eriksdalbadet (vilket jag vill varje gång) måste jag antingen vända om och springa tillbaka (vilket känns tjatigt) eller springa upp genom trafiken (vilket känsla jättedåligt). Idag tog jag mittenvägen och genade upp förbi Eriksdalshallen över Rosenlund, ner för några trappor och Swedenborgsgatan fram men det kändes inte alls bra.
Ska testa att springa en bit mot Långholmen imorgon.
Stannade på fullt godkända 38 minuters löpning idag.
14 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du skriver fint, Martin. Jag läser allt, med lika delar vemod och glädje.
Ses snart.
Kram joppe
Skicka en kommentar