Du ska inte dö - det är ju snart vår

Ibland är en långpromenad det enda som hjälper när det står still i huvudet. En cigg, en tändare och ett stort grönt äpple i fickan men inga vantar, vilket skulle visa sig vara en liten miss. Det är värst i början sa han och syftade på skaparångesten som smyger runt i mitt huvud och som har städat min lägenhet. Det är konstigt sa hon hur saker och ting som finns varje dag bra som dåliga blir annorlunda när en situation blir en annan.
Jag antar det svarade jag båda med en stunds mellanrum.



Det var hög fuktig luft vid Årstaviken och som vanligt var det någon och matade fåglarna vid Tantos fot. Det är det alltid, oftast barn eller någon äldre som står och vobblar vid kanten. Joggare joggade förbi och jag fick reda på att det bästa är att bara bestämma sig och sätta igång och komma någon vart och sen se tillbaka och putsa och fila. Lite som när man ska tälja en träsked, först måste ett träd sågas ner så jag har något att tälja i. Om ingen kan bestämma vilket det blir så blir det också väldigt svårt för mig att tälja någon sked.

Tvång är ett bra sätt att komma igång har jag märkt. Det fungerar bra för mig, gör 45 sekunder störtlopp kan det låta och då gör jag det. Ibland blir det lite längre om jag kommit på något extra spännande som bara måste med fast ingen som tittar kanske märker av det.
Små förändringar i ett givet sammanhang är inte världens grej och ordna till men när hela situationer förändras så kan det ibland betyda allt och ibland ingenting. Men det får oftast konsekvensen att man tvingas tänka till och värdera och funderar och komma fram till vad man verkligen vill göra och varför det är viktigt. Då kanske man kommer fram till att det inte är så jobbigt att gå upp på måndagar.

Det var det idag. Sen gick jag en promenad och fick höra två helt olika delar och versioner av två snart 30-åriga liv.
Då vaknade jag till en smula och upptäckte att det är vår i luften.