Hon tycker att buskis är kul och jag kan tycka att det är kul för att det inte är kul om det sätts i ett sammanhang där det helt uppenbarligen blir en parodi på sig självt. Hon tycker inte att buskis kan vara en parodi på sig självt. Men vi var eniga om att den sexistiska delen (där en gubbe tittar på en tjej och slickar sig om munnen eller gör `boink´-ljudeffekter), löständer och lösrumpor inte är så roligt medan smälla i dörrar ibland kan vara lite roligt. Eller var det tvärt om? Diskussionstemat förde med sig bloggtiteln som tangerar gränsen för vad som är okej.
Hur som helst klippte jag mig eller Gustav klippte mig och vi hade en synnerligen trevlig förmiddag tillsammans för det tog mer än 1,5 timme varav Gustav suckade lite åt sin kollegors tilltag den första halvtimmen. Jag skämdes lite och förstod och var glad att jag äntligen fått en tid och lovade tyst att jag ska klippa mig hos honom tills han går i pension eller flyttar till Indien för gått.
Det blev bra. Vi satsade på en 50-tals inspirerad historia till skillnad från fascistlooken (vi klippte förra vintern) som varit inne rätt länge nu och som dom flesta som jobbar på mediabyråer matchar med kängor, upprullade jeans och pösiga stickade tröjor (och vad är meningen med Erlend Oye-glasögonens återkomst). Efter klippning var klar gick jag ner på toaletten och fotade mig själv för att skicka till vänner som undrade hur det blivit och sen klubbade jag.
Det roliga är att min kanske skarpast skjutande vingman och Aftonbladets musikredaktör och krönikör (i Malmö) Per M. klippte sig bara en knapp timme senare och det blev så här fint:
En timme är en timme och jag var först och det tills vi klipper oss nästa gång sa jag i det påföljande telefonsamtalet.
Ska du sätta igång den där sandlåde jag-köpte-mina-julien-red och dom här limited sneakerserna, från 2002, igen? sa han.
Nä, du är sjukt snygg i håret och du har härmat mig avslutade jag. Vi skrattade gott, Per och Jag.
Det var kul.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar