Prestera mera, tack! (del3)

Du behöver inte vara mer än du är sa hon och tittade på mig under luggen över bordet. Mina ticks hade satt igång och näsan blev lite irriterad av allt gnuggande. Jag brukar ta den mellan tummen och pekfingret och lixom dra pekfingret över näsryggen och flacka lite med blicken när jag känner mig trängd. Sluta med dina ticks brukar hon säga och då slutar jag. Men ibland fuskar jag lite och skakar med ett ben under bordet.

Slutprojektet är vårt fönster ut mot arbetslivet. Det är vad vi lyckas trycka ner och pressa fram som branschen kommer se av två år i skolan. Avgörandet ligger inte där men väl den där så viktiga nyckeln till första rummet i resten av vårat liv.

Hon förstår vad jag menar och säger att jag måste börja tänka på mig själv, tävla med mig själv och inte titta åt sidan ängslig över vad dom andra gör. En man med grått hår skrattar bullrigt och hans fikasällskap i röd tröja ler stolt med knäppta händer bakom huvudet. Jag önskar att jag visste vad som var så roligt och tappar för ett ögonblick tråden och hennes blick under luggen. När jag finner den tittar hon pillemariskt och lägger sin hand på min över bordet, du måste bestämma dig för en sak, en enda sak och bestämma dig för att det är okej. Jag förstår att hon förstod att jag inte lyssnade på henne utan försökte hänga med i det främmande samtalet för en stund. Jag rodnar en smula och hon skakar på huvudet.

Pojke, fyra års högskoleutbildning inom tal och skrift, tjugoåtta år gammal på väg in i vuxenlivet. Det gäller att ha ett spetsigt CV och veta vad man vill i karriären och när du får gå på den där efterlängtade intervjun. Inte vara för finklädd men fast handslag och se i ögonen och kanske hålla upp dörren. Gå in med ett mål och kom ut med ett avslut sa han och hon och han och hon och vi skrev ner vad de sa och ska göra det bästa av råden.

Kanske skulle du göra det du själv vill istället för att sträva efter att göra något som gör att andra tycker att du gör något bra och värdefullt? Hon vet vart hon ska trycka och det gör lite ont.
Mannen med den röda tröjan gillar att hålla händerna runt sitt mörka lockiga hår i nacken. Men det verkar mest var hans vän som sköter snacket.

Tur att jag har innebandyn på måndagar vid åtta.