Krendig Hövding Discokuk

Ord är fantastiska. Hur de för en del kan smakas på till leda medan andra inte ens kan skriva ihop de enklaste svenska ordet eller undvika att skriva han eller hon tusen gånger på en mening.
Under senaste veckan har jag sprungit på tre underbara mycket användbara:

1. Krendig - Gustav skulle säga något på en förfest men hade tänkte lite för långt och pratat lite för långsamt för att få ihop ordet som skulle binda samman resonemanget. Han ville troligen säga trendig men kom på att kreddig kanske var bättre valt och det blev krrreeendig.

2. Discokuk - att det funnit något som heter discofitta har jag vetat i rätt många år nu men bara häromdagen kläcktes även ditot för mig. Och när jag tänker på det är det ju hur logiskt som helst. Regelbundna duschar är ett bra medel för att undvika epitetet.

3. Hövding - det är några år sen jag läste ordet första gången i en bok om Stureplan som jag fick av en stammis på Teatergrillen. Men jag trodde aldrig att det fanns på riktigt, snarare att det användes för att spä på nidbilden av hur delar av Stureplan fungerar socialt som strukturellt.
Men så kom det i meningen - jag brukar komma in gratis på dom flesta ställena, vakterna känner igen mig som en hövding. Hövding? Ja, en person som har med sig många bra gäster i sitt följe när han går ut.

I en mening skulle jag kunna använda orden på följande sätt: Någon hövding är jag då rakt inte när jag går på lokal även om en del kanske möjligtvis ser mig som aningen krendig i dom bästa av skuggor.

case closed.