Singeltävling

Musiktävlingar är generellt roligast om man är fler än två. Då blir det lite mer hets och lite fler om gissningar och diggande. Speciellt om tävlingen går ut på att du ska ta artist och låttitel så snabbt som möjligt efter att låten startat. Då är det rent av trist att vara den enda som tävlar.

Om det däremot är så att det inte är tidsbundet utan nästan bara kunskapsbundet kan det bli festligt att spela singel. Calle och jag är hejjare på tvåmannavarianten.
Han kör fem låtar jag svarar och sen byter vi i två set. Vi brukar tappa konceptet efter middagar och leka bort ett par timmar i musikens värld.
Jag vann igår.

Calle missade 2Pac´s monsterklassiker Dear Mama och The Jams ´Town called Malice´. Kanske lite skvallrigt att berätta men samtidigt ytterst underhållande.

M

Skrivstil, tangenter, fågelsång

Det finns tusen miljoners miljarders bloggar runt om i världen. Några har många, en del som jag har en. Det skrivs så mycket att ingen någonsin skulle kunna läsa allt. Skolfotokatalogen och dagboken har blivit allmänhetens konfektyr. Spänningen med att träffa en person i närområdet har lixom gått en smula förlorad. Några google, facebook och bloggklick senare har man researchat fram ett halvt liv.
Vem personen hänger med, vad det brukar göra och vilka intressen som kan tänkas finnas.

En kollega på jobbet har massa i-phone applikationer. Han behöver inte tänka själv längre och raderar med en smekning ut mycket av de som kan nämnas som vardagsäventyr.

Det är lite skrämmande men har väl sin funktion det också.

Igår fick jag en kommentar på min blogg. En person har läst.

Det är gött.
M

Vampyr

Jag är overkligt trött på Markus.

Radio

Lyssnar på P3 HipHop, eller som jag brukar säga - ´Sveriges finaste radioshow´. Det är garanterat Christer, förbannande unga galna svartmålade småtjocka arga kvinnor och göteborgsdialektsfritt.

Jason och Amato öppnade programmet med heliumröster och pratar om demos och Tony Ernst som startade utmärkta Gidappa. Svensk hiphop och helt förvirrade programledare.

Över fett.

(Läste att Popcirkus haft dåliga tittarsiffror på premiärprogrammet. Inte konstigt tycker jag. Det är ju en helt Idol-indoktrinerad soffsvensson som ska titta. Jag tror det krävs en ganska omfattande avgiftning innan något som ens andas kultur kan fylla tittarsiffrorkolumnerna. Bra att dom allsmäktiga bröderna tar tag i verksamheten. Tittarna kommer. Det är sant.)

Mötestuppen

Vi sitter i mötesrummet ´Farmen´ på jobbet. Det är veckomöte med chefer och lite alla möjliga. Det diskuteras frågor kring sändningar och de numera till vardagen tillhörande 360-tänket (att det du producerar ska sändas på samtliga plattformar). Då min hjärna går i spinn eftersom jag till vardags är väldigt förtjust i web-tv och faktiskt gjorde www.LyckligaVi.se som slutprojekt på Dramatiska Institutet.

När jag var i sena tonåren lyckades jag aldrig riktigt dra i bromsen när jag fick en tanke eller idé. Det svämmade över i hjärnan och forsade ut ur munnen. Först långt senare fick jag reda på att det inte är socialt acceptabelt, det tillhör inte de svenska sättet. Andra måste få komma till tals (läs Jante) är huvudanledningen, att jag försökte säga allting jag ville samtidigt och grötade ihop tankarna och talet den andra.

Hur som helst har jag lyckats lägga band på mig och mina tankar i det som nu ses som mitt vuxna liv. Det innebär utan omsvängningar att jag tvingas knipa mig i låret, skaka med benen och verkligen fokusera på att hålla strömmen i strama tyglar.

På mötet väntade jag duktigt på min tur. När turen kom hände det. Sväljet fastnade i halsen, det blev torrt i munnen och jag hade inte tillräckligt med luft för att avsluta första meningen. Tuppenjävel i halsen.

Men frågande blickar och uppfodrande harklar gav mig nya krafter. Jag lyckades på omvägar med tydliga ´lixom´, ´så att eee´, ´typ´ och ett avslutande gött få fram vad jag ville säga med stor framgång.
Vi måste profilera alla X spelare till vår X sa jag.

Chefen log. Någon kommenterade gillande. Jag hamnade i mötesprotokollet och förhoppningsvis i framtida planering.

Gött
M

I´m with band

Jag spelade trummor på högstadiet. Norrgårdsskolan hade ett musikrum med massa olika instrument och grejer. Det var kul men svårt. Jag hade lixom ingen och spela med och vågade inte riktigt fråga nån. Det var bättre att köra på inslagna vägen fotboll och innebandy.

Nu är jag en hejjare på knänan och andra material som kan agera till exempel cymbal. Gjorde ett riktigt bra jam tillsammans med Växjös nya och lite yngre popgenier på annandagen. Kände själv potential men omplacerade ganska snart till maracas. Man måste faktiskt ha taktkänsla var förklaringen. Taskigt tycker jag.

Tur att det finns andra som struntade i tyska och innebandyklubba.


The Sonnets - stulet av Rockfoto.

Vienna Heat

The Hurry and The No Knows

Maeds Dominos

Ett djupt andetag

Det sitter i huvudet. Det gör ofta det. Därför är det viktigt att ta ett djupt andetag ibland och låta hjärtat rusa av och huvudet koppla bort. Läget är faktiskt under kontroll.
Det kom en lön den här månaden också. Vi har någonstans att bo nästa månad om än lite dyrare i en annan stadsdel. Jag har en underbar tjej och fantastiska vänner.

Ett andetag drog jag precis.
Det känns gött.

Det fanns en tid på väg tillbaka

Från plast till liv

Det är till att ut och åka. Alla skivor på vinden är framme. Hårdplastfodral ska bli mjukplastfodral. Rygg och booklet samt skiva stuvas om i vardagsrummet. Det få brända skivor som samlingen innehåller går bort. Hårdplastfodralen i en stor grön återvinningsklump nere på gatan.
Skivorna får liv igen.

Jag har Spotify sa någon. Jaha, sa jag och fick en inbjudan av Mia. Spotify är kul och säkerligen framtiden på sitt sätt. Men om du ber mig sätta på en bra betydelsefull låt du och jag längtat efter med hjälp av Spotify är tjänsten (nästan) värdelös. Ett helt liv av visuell research ligger på golvet.

Fem låtar dök upp utan inbördes ordning alls.

Pass, skott, mål

Sju raka segrar på måndagsbandy sen nyår. Det är fint.

Tryffeljazz

´Istället för musik förvirring´ - Hultsfred 2000.
Det andra sista året vi var där. Sverige gjorde bort sig i fotbolls-EM och förlorade smärtsamt första matchen med 2-1. Johan Mjällby kärnkraftade in reduceringen efter att belgarnas målvakt segat med bollen. Jörgen Pettersson spelade på topp. Det var hans sista stora turnering och lika bra var nog det. För oss men kanske inte för Jörgen.

Vi bodde på campingen i två minibussar från Växjö. Mellan stod ett partytält, under möbler och friluftskök. Gula gubben satt en vår buss när det regnade en dag. Han hade gitarr skägg och berättade om sitt liv som poet och festivallegend. När det slutat regna fick han en folköl och gick. Jag har inte sett honom sen dess.
Det är grått ute. Mia är i Egypten och jag kan inte andas genom höger näsborre. Det är snorigt. Jag har försökt snyta mig, det hjälpte att nysa ett par gånger. En dag som denna måndag finns inte tron på att solen kommer tillbaka till oss på Götgatan. Mittemot obrukbara franska balkonger. Två våningar ner en tandläkare med mask och en man med öppen mun.
Kanske anläggs där en brygga.

´Jag går barfota i en affär tar en glassbåt jag är kär.´

En blodådra pumpar på halsen. Jag såg det i badrumsspegeln.

M

Jag saknar dig

Ulf Lundell skriver och sjunger som åren går. Vi var på Moderna tillsammans för några veckor sen. Peter lärde mig att när man tittar på duk ska man se helheten, sen närheten och slutligen återigen helheten för att skapa en helhetsbild av konstverket. Jag tyckte det var kul att göra som Peter men uddlöst tråkigt med alla mer eller mindre konstiga tavlor. Det abstrakta och surrealistiska var i och för sig intressant. Men han verkade ha varit lite tokig den där tysken som målat. På plats i den permanenta utställning fanns en Tv-apparat. I den spelades upp ett verk där en annan konstnär gjorde pepparkaksgubbar och dylikt i protest mot samhället. Johan sa att han dog nyss. Filmen var kanske från 70-talet. Då var han full av kraft men nu alltså troligtvis död och begraven.

Det var när jag tittade upp från de rörliga bildverket som jag såg Ulf. Han var kort, gråhårig och lika raspig i verkligheten som på skiva. Han gick med sin tjej. De samspråkade och hon skrattade till åt något han sa.

Ulf var det stiligaste och mest intressanta konstverket jag såg på Moderna. Tyvärr gick inte Peter med på att jag betraktade Ulf enligt närhet helhetsprincipen. Så jag fick smyga lite och titta i smyg när han pekade och gestikulerade och kanske kom på en ny titel till en sjukt lång bok.

´Nu biter frosten igen och parkerna brinner som eld
himlen över västerbron är gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan du är där någonstans
eller kanske i någon annan mans famn´.

M

Framför scen

I Falun sitter en pojke med snedlugg hemma hos sina föräldrar och håller hårt i ett alster av låtar. Han producerar och drar i reglar och bestämmer vilket instrument som ska ligga högre eller lägre än dom andra.
En låt har sipprat ut men av respekt för den konstnärliga integriteten har jag lovat att inte fildela med mig. Inte sprida den för vinden som den borde spridas. Per frågade vilken 60-tals orkester jag dammat fram när jag spelade låten. Han såg så där fundersam ut som man gör när man hör något bra och fastnar i en egen tankevärld. Undermedvetet tog han vad han kunde från låten och stoppade i gitarrfodralet. ´All right over you´ är en känslig svensk poplåt stämplade av fem unga män med skaparångest och livspanik. Den drar åt min tidiga favorit ´Baby, When We Danced´ då Vienna Heat darrade av Percy Sledges svettiga snoriga näsduk.

Per lämnade The Sonnets ´Sebastian Said´ hos mig. En låt av fem andra unga män i en annan del av livet. Från en musikvideo i en mörk låg källare har en helt ny bild, en helt ny värld spelats in i en studio i Malmö. Källaren är en båt och pojkarna har vänt luggarna bakåt.

Vi har blivit äldre. Det är skit på sitt sätt.
Med låtarna tar jag mig tillbaka Älmhult, Jönköping, Stockholm, Växjö, Kalmar, Malmö och Göteborg. En kvast i en väg, klistermärken där det finns plats, vägens alla kvinnor och galna vakter.

Med låtarna tar jag mig framåt.
Det är gött.

En bild, en gud, en is

Det var tidigt i julas. En morgon vi hade kommit hem eller en morgon vi hade gått upp. Framför oss hade sjön inte frusit än. Men det var rasande vackert. Victor fastnade i fönstret och jag fäste honom i kameran. Jag frågade vad han tittade på men han visste inte riktigt. Jag la i från mig kameran och tittade ut förbi huset mot naturen till.
Vi stod en stund. Kanske en minut, kanske hela morgonen. Det är svårt att minnas riktigt hur länge. Vi sa inte så mycket. Jag undrade hur länge marschaller kan brinna. Det stod en nere vid bastun och brann. Victor sa att han inte riktigt visste men att det troligtvis finns marschaller av olika kvalité som brinner olika länge. Victor frågade vad det ska bli av oss egentligen. Det måste bli kallare innan isen lägger sig svarade jag.

Det var en fin stund. Ett trollskt ögonblick en liten bit utanför Växjö i pappas och Carins nya hus. Där dom ska bli gamla tillsammans och ha det bra. Där Carin trots att det är vinter och kallt redan satt frön i jorden. Frön hon hoppas ska vara starka nog att överleva kylan för att tränga fram i vår. Det finns rabatter utanför huset. Några av dom ska innehålla träd som ska skärma av insikten från granntomtar.

Moto Boy spelade i en kyrka i Stockholm ikväll. Han sjöng duett med Gud. Bad Cash gjorde en platta med kyrka i förgrunden för några år sen. Det blev en jäkla bra skiva att dansa och sjunga till. ´For Martha´ får mig att tänka mjukt.

Det ska nog bli något av oss till slut.

Amen

Iakta

Det regnade ute, jag stod i en dörrpost och tittade. En tjej lutade sig fram efter mycket fnittrande och frågade om vi inte setts förut. Jag sa nej. Hon svajjade tillbaka och blev omstyrd av en vän till en lite krullig popkille. Han såg söt ut i skinnjacka och stora ögon.

Dörrposten är det bästa stället. Där bakom kan jag gömma mig försiktigt från bruset men ändå vara med och titta. Inte behöva trängas eller bli spilld på. Det var en trivsam timme, förutom att kvällens DJ-killar är långt mycket bättre på att skriva creddiga och småroliga mail än på att spela skivor.

Några italienare skrek på bussen och fotade lite allt möjligt i vägen. Jag kunde inte koncentrera mig och var långt i från något rekord på tetris. Men det var okej. Dom hade ju roligt.

Saltgurka är gott.
Spelar ´Fake Plastic Trees´ gång på gång på gång. Den är oförstört och ofattbart bra.
Jävligt bra för att använda slarvig och upptornig svenska.

Jag kan äta flingor igen. Har köpt låglaktosmjölk. Sån som Arn drack i filmatiseringen av boken med samma namn.

M

Frestande

Skidskyttet hade dominerat min kväll. Först ett inslag och sen ett annat. Det första gick i Tv det andra gjordes och fick sen inte plats i Tv. Alls. Det finns nu bara i en databas på kanalen. Det var ett fint inslag - Björn Ferry skojade lite om Carl-Johan Bergmans missade pallplats i ett av miljoners miljarders snölopp i en världscup i ett land i södra Europa.

I tunnelbanan fick jag springa jättefort i mina nya skor som skär in i hälsenorna. Det stod en minut på tavlan. Jag sprang snabbare än en minut. Det gjorde jag. Tåget gick precis på perrongen. Klarade inte av nytt tetrisrekord på mobilen i väntan på nästa mot Norsborg. Läste Aftonbladets fredagsbilaga och tittade på bilder från Elin Klings New York. Kom ganska snabbt fram till att hennes huvud är lite för litet för resten av kroppen och att man inte riktigt ser om hon ler eller inte på bilderna. Men New York var lika fint som senaste vi var förbi. Kleerup fick en känga och massa kändisar fanns i konstiga poser på bilder.

Per sov nästan när jag kom hem. Vi satte oss i soffan och pratade om saker ingen kan få reda på. Bara vi två. En glas vin blev en flaska och en flaska blev plötsligt matlagning. Per gillar pasta och café del mar sås. Det är rätt äckligt men smakar gott vid fyra på natten.

Han lagade och jag filmade. Vi slängde några klipp som handlade om det där sakerna som ingen kan få reda på. Jag sparade en blick från fönstret. Ett farligt landskap av frestelser, dekandes och upptåg tornade utanför Götgatan.
Nu är jag sen till fest.

M

Din Bob Hund

Vi var på Rockbjörnen jag och Per i veckan. Det var kul.

Ebbot var där. Han var rund och hade kaftan i svart. Jag har bara sett Gustav Vasa på bild men när jag ska försöka föreställa mig hur han såg ut på väg till Uppsala tänkar jag på Ebbot. Svettig med stort skägg och eld i blick.

Gustaf Spetz var inte heller där, tror jag. Han är bra. Jag fick hans skiva för någon vecka sen. Den talar om något annat. Den tilltalar mig. Istället fick jag träffa två av Eskobar. Den lille sångaren och den långe gitarristen. Han heter Fredrik och svajjade betänkligt framför den höga musiken och garvade lite förstrött och rodnade en aning när jag sa att Til we´re dead är en fantastisk svensk popskiva. Daniel, den korte, skruvade på sig och suckade (utan att det hördes) när jag frågade vad de gjorde nu för tiden. Han sa att det turnerades friskt i östeuropa. Då sa jag att det i alla fall är ett steg ifrån att vara stora i Tyskland och Japan. Det är ju annars populärt för band som tappat det eller aldrig haft just det - att vara stora i grisenlant och på solön.

Det fanns ett band från Växjö som hette The Mo (dom hette egentligen The Moe men var tvungna att byta för att ett skivbolag blev arga för att dom hade en kille som hette så). The Mo finns inte längre. De hade en singel på listorna som heter Monaco. Det var en dänga. En gång somnade basisten mot ett staket backstage på Hultan. Då satte Niklas ett par glasögon på honom så vakterna lät honom sova vidare. Det var fint och förstående av Niklas.

Han var där igår och trodde jag jobbade på SVT. Det gör jag inte, jag är ju på TV4 nu. Niklas är från Växjö och har precis flyttat från Malmö till Stockholm. Vi enades om att vi skulle försöka föra mer Malmö till Stockholm i vår. Mer känsla av samhörighet och mindre plånbok.

Det blir nog bra det.

Jag saknade Thomas Öberg hela kvällen. Brottade ner en vän på bardisken i ett försök att få livekänsla på efterfesten. Det var kul. Lyssnar på Bob Hund, på en spelning från Hultsfred. Thomas hånar publiken för att dom sjunger med på rikssvenska. Thomas är skåning.

Jag funderar på att emigrera tillfälligt till skåne i sommar. Där ska jag skriva och sparka i sanden vid fyren, sälarna och golfbanan.
Upp upp upp - ner.

M