Mötestuppen

Vi sitter i mötesrummet ´Farmen´ på jobbet. Det är veckomöte med chefer och lite alla möjliga. Det diskuteras frågor kring sändningar och de numera till vardagen tillhörande 360-tänket (att det du producerar ska sändas på samtliga plattformar). Då min hjärna går i spinn eftersom jag till vardags är väldigt förtjust i web-tv och faktiskt gjorde www.LyckligaVi.se som slutprojekt på Dramatiska Institutet.

När jag var i sena tonåren lyckades jag aldrig riktigt dra i bromsen när jag fick en tanke eller idé. Det svämmade över i hjärnan och forsade ut ur munnen. Först långt senare fick jag reda på att det inte är socialt acceptabelt, det tillhör inte de svenska sättet. Andra måste få komma till tals (läs Jante) är huvudanledningen, att jag försökte säga allting jag ville samtidigt och grötade ihop tankarna och talet den andra.

Hur som helst har jag lyckats lägga band på mig och mina tankar i det som nu ses som mitt vuxna liv. Det innebär utan omsvängningar att jag tvingas knipa mig i låret, skaka med benen och verkligen fokusera på att hålla strömmen i strama tyglar.

På mötet väntade jag duktigt på min tur. När turen kom hände det. Sväljet fastnade i halsen, det blev torrt i munnen och jag hade inte tillräckligt med luft för att avsluta första meningen. Tuppenjävel i halsen.

Men frågande blickar och uppfodrande harklar gav mig nya krafter. Jag lyckades på omvägar med tydliga ´lixom´, ´så att eee´, ´typ´ och ett avslutande gött få fram vad jag ville säga med stor framgång.
Vi måste profilera alla X spelare till vår X sa jag.

Chefen log. Någon kommenterade gillande. Jag hamnade i mötesprotokollet och förhoppningsvis i framtida planering.

Gött
M