Det var tidigt i julas. En morgon vi hade kommit hem eller en morgon vi hade gått upp. Framför oss hade sjön inte frusit än. Men det var rasande vackert. Victor fastnade i fönstret och jag fäste honom i kameran. Jag frågade vad han tittade på men han visste inte riktigt. Jag la i från mig kameran och tittade ut förbi huset mot naturen till. Vi stod en stund. Kanske en minut, kanske hela morgonen. Det är svårt att minnas riktigt hur länge. Vi sa inte så mycket. Jag undrade hur länge marschaller kan brinna. Det stod en nere vid bastun och brann. Victor sa att han inte riktigt visste men att det troligtvis finns marschaller av olika kvalité som brinner olika länge. Victor frågade vad det ska bli av oss egentligen. Det måste bli kallare innan isen lägger sig svarade jag.
Det var en fin stund. Ett trollskt ögonblick en liten bit utanför Växjö i pappas och Carins nya hus. Där dom ska bli gamla tillsammans och ha det bra. Där Carin trots att det är vinter och kallt redan satt frön i jorden. Frön hon hoppas ska vara starka nog att överleva kylan för att tränga fram i vår. Det finns rabatter utanför huset. Några av dom ska innehålla träd som ska skärma av insikten från granntomtar.
Moto Boy spelade i en kyrka i Stockholm ikväll. Han sjöng duett med Gud. Bad Cash gjorde en platta med kyrka i förgrunden för några år sen. Det blev en jäkla bra skiva att dansa och sjunga till. ´For Martha´ får mig att tänka mjukt.
Det ska nog bli något av oss till slut.
Amen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar