Singeltävling

Musiktävlingar är generellt roligast om man är fler än två. Då blir det lite mer hets och lite fler om gissningar och diggande. Speciellt om tävlingen går ut på att du ska ta artist och låttitel så snabbt som möjligt efter att låten startat. Då är det rent av trist att vara den enda som tävlar.

Om det däremot är så att det inte är tidsbundet utan nästan bara kunskapsbundet kan det bli festligt att spela singel. Calle och jag är hejjare på tvåmannavarianten.
Han kör fem låtar jag svarar och sen byter vi i två set. Vi brukar tappa konceptet efter middagar och leka bort ett par timmar i musikens värld.
Jag vann igår.

Calle missade 2Pac´s monsterklassiker Dear Mama och The Jams ´Town called Malice´. Kanske lite skvallrigt att berätta men samtidigt ytterst underhållande.

M

Skrivstil, tangenter, fågelsång

Det finns tusen miljoners miljarders bloggar runt om i världen. Några har många, en del som jag har en. Det skrivs så mycket att ingen någonsin skulle kunna läsa allt. Skolfotokatalogen och dagboken har blivit allmänhetens konfektyr. Spänningen med att träffa en person i närområdet har lixom gått en smula förlorad. Några google, facebook och bloggklick senare har man researchat fram ett halvt liv.
Vem personen hänger med, vad det brukar göra och vilka intressen som kan tänkas finnas.

En kollega på jobbet har massa i-phone applikationer. Han behöver inte tänka själv längre och raderar med en smekning ut mycket av de som kan nämnas som vardagsäventyr.

Det är lite skrämmande men har väl sin funktion det också.

Igår fick jag en kommentar på min blogg. En person har läst.

Det är gött.
M

Vampyr

Jag är overkligt trött på Markus.

Radio

Lyssnar på P3 HipHop, eller som jag brukar säga - ´Sveriges finaste radioshow´. Det är garanterat Christer, förbannande unga galna svartmålade småtjocka arga kvinnor och göteborgsdialektsfritt.

Jason och Amato öppnade programmet med heliumröster och pratar om demos och Tony Ernst som startade utmärkta Gidappa. Svensk hiphop och helt förvirrade programledare.

Över fett.

(Läste att Popcirkus haft dåliga tittarsiffror på premiärprogrammet. Inte konstigt tycker jag. Det är ju en helt Idol-indoktrinerad soffsvensson som ska titta. Jag tror det krävs en ganska omfattande avgiftning innan något som ens andas kultur kan fylla tittarsiffrorkolumnerna. Bra att dom allsmäktiga bröderna tar tag i verksamheten. Tittarna kommer. Det är sant.)

Mötestuppen

Vi sitter i mötesrummet ´Farmen´ på jobbet. Det är veckomöte med chefer och lite alla möjliga. Det diskuteras frågor kring sändningar och de numera till vardagen tillhörande 360-tänket (att det du producerar ska sändas på samtliga plattformar). Då min hjärna går i spinn eftersom jag till vardags är väldigt förtjust i web-tv och faktiskt gjorde www.LyckligaVi.se som slutprojekt på Dramatiska Institutet.

När jag var i sena tonåren lyckades jag aldrig riktigt dra i bromsen när jag fick en tanke eller idé. Det svämmade över i hjärnan och forsade ut ur munnen. Först långt senare fick jag reda på att det inte är socialt acceptabelt, det tillhör inte de svenska sättet. Andra måste få komma till tals (läs Jante) är huvudanledningen, att jag försökte säga allting jag ville samtidigt och grötade ihop tankarna och talet den andra.

Hur som helst har jag lyckats lägga band på mig och mina tankar i det som nu ses som mitt vuxna liv. Det innebär utan omsvängningar att jag tvingas knipa mig i låret, skaka med benen och verkligen fokusera på att hålla strömmen i strama tyglar.

På mötet väntade jag duktigt på min tur. När turen kom hände det. Sväljet fastnade i halsen, det blev torrt i munnen och jag hade inte tillräckligt med luft för att avsluta första meningen. Tuppenjävel i halsen.

Men frågande blickar och uppfodrande harklar gav mig nya krafter. Jag lyckades på omvägar med tydliga ´lixom´, ´så att eee´, ´typ´ och ett avslutande gött få fram vad jag ville säga med stor framgång.
Vi måste profilera alla X spelare till vår X sa jag.

Chefen log. Någon kommenterade gillande. Jag hamnade i mötesprotokollet och förhoppningsvis i framtida planering.

Gött
M

I´m with band

Jag spelade trummor på högstadiet. Norrgårdsskolan hade ett musikrum med massa olika instrument och grejer. Det var kul men svårt. Jag hade lixom ingen och spela med och vågade inte riktigt fråga nån. Det var bättre att köra på inslagna vägen fotboll och innebandy.

Nu är jag en hejjare på knänan och andra material som kan agera till exempel cymbal. Gjorde ett riktigt bra jam tillsammans med Växjös nya och lite yngre popgenier på annandagen. Kände själv potential men omplacerade ganska snart till maracas. Man måste faktiskt ha taktkänsla var förklaringen. Taskigt tycker jag.

Tur att det finns andra som struntade i tyska och innebandyklubba.


The Sonnets - stulet av Rockfoto.

Vienna Heat

The Hurry and The No Knows

Maeds Dominos

Ett djupt andetag

Det sitter i huvudet. Det gör ofta det. Därför är det viktigt att ta ett djupt andetag ibland och låta hjärtat rusa av och huvudet koppla bort. Läget är faktiskt under kontroll.
Det kom en lön den här månaden också. Vi har någonstans att bo nästa månad om än lite dyrare i en annan stadsdel. Jag har en underbar tjej och fantastiska vänner.

Ett andetag drog jag precis.
Det känns gött.