Rättstavning

Jag säger fel på en sak i svenska språket och ogillar en annan starkt.

De som jag säger fel är att jag ibland har svårt att skilja på mig och jag i talform. Jag kan inte komma på något exempel direkt men det härstammar från gymnasiets lite oklara kompisrelationer med folk som, ja - kanske inte gör samma saker som jag gör idag.

Det finns grupper mot sär skrivning. De är töntiga och borde gå med i hjälporganisationer och engagera sig för viktiga saker istället. Men det förringar inte att det är helt galet att särskriva. Och vems fel är det? 

T9 och kanske en del rätt stavningsprogram. 

Jättemycket - fel.

jättegott - fel

jättekul - rätt.

Det meddelar både Ericsson och Apple till mig. 

Men va fan vet de?

Ericsson sjunker ju som en sten på börsen och Apple lät sig köpas upp av Forrest Gump. 

  

Det blev inte som jag trodde

Regikursen har svängt fram och tillbaka i över fyra veckor nu. Först såg jag fram emot det jättemycket, sen blev mitt manus refuserat och ingen verkade riktigt förstå vad jag menade med mina krokiga bokstäver och svävande tankar.

Då tyckte jag det var trist. Mest för att jag inte var något bra på det. På att skriva manus och få folk att fatta vad jag menade, kanske mest för att jag inte förstod vad jag själv ville och hur det skulle gå till. Nu vet jag hur det går till, hur jag ska rita och fixa för att få ett synnerligen gott resultat. 

Igår var jag bildproducent och några sa att det gick bra och jag tyckte det var roligt. Idag har jag skrivit ut mina olika manus i olika färger. De (manuset) heter ´Systrar´ därför har jag valt att skriva ut det i blått och rosa för att dela färgerna lika. 

Av all ångest och riv i håret har jag verkligen lärt mig något nytt denna gången. Fast det ser molnigt ut ibland betyder det inte att solen inte kan dyka upp och ta över. Fast det är sjukt jobbigt att inte fatta så förstår jag ändå hur viktigt det är att inte göra det ibland.

Nyfiken gul. 

   

Pounding

Min samling av musik är vida sträckt. Den rullar fram som ettor och nollor och snurrar i digitala virrvarr i den utsträckning att jag bara kan röra mig fritt i utvalda delar åt gången. I veckan snurrade jag fram The Doves och mindes direkt sommaren 2002 med ett snett leende. Black Rebel, Vue, Yeah Yeah Yeahs, Trail of dead, Monster (Moneybrother) och Doves med flera på trädgårn i Göteborg.

Nu förtiden är det mest Pounding som känns aktuell. Och kanske också Moneybrother med
sina scenkonster, tighta April77 och yviga lugg. Men sommaren 2002 innehöll även Strokes och Libertines vilka i sin tur får mig att resa iväg till The Hollies, The Jam och The Kinks. Kanske inte för den direkt likheten i musiken men för att energin finns där.

Pratade med några av mina kulturstuderande kollegor på DI om ämnet eufori och energi härmodagen.
Vart har den tagit vägen var temat.
Har vi blivit för gamla var frågan.
Det har vi inte blev svaret.

28 är fan ingen ålder - ikväll blandar jag whiskey och Supergrass.

Ljuvliga Ljudmänniskor

Vi har manus och regikurs i skolan. Det är omtumlande mest hela tiden när folk slänger sig med produktionsspråk och gnisslar tänder över en oskarp kamera3. ´Tyst i kontrollen och vem har kopplat om slaven´. Jag är mixer och dukar mest för den verbala trafiken.

Dagens mest spännande var fikan innan lunch. Ljudgänget från Falun, Roger och jag snackade dvd-konserter.
topp tre efter 35 minuters diskuterande:

3. U2, Slane Castle
2. Ulf Lundell, Tyrolen
1. Robbie Williams, Slane Castle

Bubblare var Iron Maiden på Ullevi.

Min personliga favorit är annars Rock in Rio, Iron Maiden gör ´Fear of the Dark´ med trehundra tusen rockers i ryggen. Typ 7:17.

Sen snackade vi lite dubbla outputs och annat nödvändigt också, men det tyckte jag inte var lika intressant.

Lappade jeans

Det är inne att vara gubbe - nu. Jag gick förbi herrar och pojkars butiker förra helgen, det här helt klart inne att vara gubbe. Hatten är det nya och flugan känns lite spännande och uppklätt.
Det skulle vara fräckt på dig.

Fräckt kändes som ett slag i ansiktet när hon sa det. Så mycket att jag var tvungen att ta mamma i handen och springa längs Hornsgatan och tumla in på Judith´s herr. Jag mådde dåligt och kände mig yr och förvirrad. Mattias hjälpte mig till en skottsrutig kavaj, en varm vinterhalsduk, ett par svart herrskor och en lång scarfs - det kändes bättre efter en snus.

Innan jag och Per var på Ryan Adams (2002) sandpapprade vi våra jeans och drack J&D. Det kändes både country och rocknroll. I min garderob finns begränsat med kläder, de flesta ligger i blåa stora kassar och väntar på att få snurra runt, löddra och torka.
Lösningen på mitt kläddilemma blev ett par Julien Red som är trasiga i grenen, på knät, i röven och i botten av stuprören och en lila Whyred T-shirt.

Det var en gång en snubbe som skulle göra lim. Men blandningen var för klen, när han tryckte två papper mot limmet så lossnade de alldeles på tok för lätt.
Idag är de oftast gula och sitter på väggar och få folk att komma ihåg saker.

Philipa brukar säga att det ´är processen´som är det viktiga när något ska till att skapas.
Hon är tokig men klok.

Lämmelpendlar du?

Förut bodde jag på Lilla Essingen, då åkte jag buss till skola och jobb. Jag hatade det då men saknar det idag. Min nuvarande restid räcker inte ens till att skumma igen en gratistidning. Men inget gott utan något ont med sig (eller är det tvärt om?).
Röda linjen är min springare varje vardagmorgon med banan i väskan och ett tickliknande ögnande på klockan. Fast jag bott på Högbergsgatan i mer än en månad nu och vet att det tar minst en halvtimme till skolan så går jag maniskt hemifrån lagom för att komma fem minuter för sent.

Lämmel.

I tunnelbanan råder ett annat klimat än på bussen. Folk ska upp och ner och fastna i spärrar och stå på fel sidan i rulltrapporna och gå i bredd och inte ha det minst bråttom fast klockan närmar sig nio.
Min frustration över att folk inte har någon perspektion har fått mig att upptäcka en fascinerande detalj. Generellt gör människor precis som alla andra på ett lustigt märkbart sätt i tunnelbanan. Fem personer står i rulltrappan och väntar på att komma ner. Två går förbi och resten följer på. De bildas en kö vid en av spärrarna fast det finns helt lediga passager. En grupp går mot två rulltrappor som leder uppåt, samtliga (med enstaka undantag) väljer att ta samma resa. Ingen pratar med någon främling och ursäkter för inbumpningar är sällsynta som solens närvaro i höst.

Ett av mina favoritspel när jag var liten var Lemmings. Små söta gubbar med blåa kläder och gröna hår. Det var kul. Efter en stunds spelande försökte jag komma på roliga sätt sabba deras dag. Det var lätt eftersom alla gjorde precis likadant.

Jag ska nog försöka bryta mönstret när jag åker imorgon.

Gudrun Schyman, Dogge och Alkoholism

Gudrun Schyman har gjort ett fantastiskt arbete som politiker och debattör genom åren. Inte för att jag riktigt vet vad hon gjort men det är vad jag har förstått genom andra. Det jag minns mest är hennes romans med drinkar och dans. En kombination i ett politikens diskotek som även och nyligen släpat Ulrika Schenström och Kristina Axén Olin (för att nämna några) längs Birger Jarlsgatan.

Och det är just alkoholen som fick upp mina ögon och öron för Schyman. För mellan hennes mer eller mindre patetiska framträdanden som gycklare i olika sammanhang (läs Tv) så gjorde hon i veckan något som fick mig att fundera.

Hon gick ut och gav sitt stöd till Kristina Axén Olin efter att hon tagit, vad som i tidens anda kallas för, timeout. Axén Olin är alkoholist – Schyman är nykter alkoholist. Båda är/var politiker men företräder olika politiska synvinklar.
Så långt så enkelt, men fortsättningen är mer komplicerad.
I vanliga fall brukar de politiska kanterna skynda att hugga på varandra vad det än rör sig om för ämne. Den här gången stöttar ytterligheterna varandra. Och det finns något vackert gränsöverskridande med det. Det är om inte ett modest bevis på att det faktiskt är okej att fråga någon utanför ´top friends-listan´ hur dagen varit eller hur den personen mår.

Sen kan man så klart undra varför Schyman gjorde det?

Kanske för att hennes gycklarsida vet att hon får publicitet som tack utspelet. Kanske för att hon faktiskt är en medmänniska som faktiskt bryr sig.

Om Schyman säljer tvättmaskiner och cyklar med underfundiga taltexter som ska locka medelsvensson till vitvarujättar lagom till jul har du svaret.