Lappade jeans

Det är inne att vara gubbe - nu. Jag gick förbi herrar och pojkars butiker förra helgen, det här helt klart inne att vara gubbe. Hatten är det nya och flugan känns lite spännande och uppklätt.
Det skulle vara fräckt på dig.

Fräckt kändes som ett slag i ansiktet när hon sa det. Så mycket att jag var tvungen att ta mamma i handen och springa längs Hornsgatan och tumla in på Judith´s herr. Jag mådde dåligt och kände mig yr och förvirrad. Mattias hjälpte mig till en skottsrutig kavaj, en varm vinterhalsduk, ett par svart herrskor och en lång scarfs - det kändes bättre efter en snus.

Innan jag och Per var på Ryan Adams (2002) sandpapprade vi våra jeans och drack J&D. Det kändes både country och rocknroll. I min garderob finns begränsat med kläder, de flesta ligger i blåa stora kassar och väntar på att få snurra runt, löddra och torka.
Lösningen på mitt kläddilemma blev ett par Julien Red som är trasiga i grenen, på knät, i röven och i botten av stuprören och en lila Whyred T-shirt.

Det var en gång en snubbe som skulle göra lim. Men blandningen var för klen, när han tryckte två papper mot limmet så lossnade de alldeles på tok för lätt.
Idag är de oftast gula och sitter på väggar och få folk att komma ihåg saker.

Philipa brukar säga att det ´är processen´som är det viktiga när något ska till att skapas.
Hon är tokig men klok.