Det fanns en tid på väg tillbaka

Från plast till liv

Det är till att ut och åka. Alla skivor på vinden är framme. Hårdplastfodral ska bli mjukplastfodral. Rygg och booklet samt skiva stuvas om i vardagsrummet. Det få brända skivor som samlingen innehåller går bort. Hårdplastfodralen i en stor grön återvinningsklump nere på gatan.
Skivorna får liv igen.

Jag har Spotify sa någon. Jaha, sa jag och fick en inbjudan av Mia. Spotify är kul och säkerligen framtiden på sitt sätt. Men om du ber mig sätta på en bra betydelsefull låt du och jag längtat efter med hjälp av Spotify är tjänsten (nästan) värdelös. Ett helt liv av visuell research ligger på golvet.

Fem låtar dök upp utan inbördes ordning alls.

Pass, skott, mål

Sju raka segrar på måndagsbandy sen nyår. Det är fint.

Tryffeljazz

´Istället för musik förvirring´ - Hultsfred 2000.
Det andra sista året vi var där. Sverige gjorde bort sig i fotbolls-EM och förlorade smärtsamt första matchen med 2-1. Johan Mjällby kärnkraftade in reduceringen efter att belgarnas målvakt segat med bollen. Jörgen Pettersson spelade på topp. Det var hans sista stora turnering och lika bra var nog det. För oss men kanske inte för Jörgen.

Vi bodde på campingen i två minibussar från Växjö. Mellan stod ett partytält, under möbler och friluftskök. Gula gubben satt en vår buss när det regnade en dag. Han hade gitarr skägg och berättade om sitt liv som poet och festivallegend. När det slutat regna fick han en folköl och gick. Jag har inte sett honom sen dess.
Det är grått ute. Mia är i Egypten och jag kan inte andas genom höger näsborre. Det är snorigt. Jag har försökt snyta mig, det hjälpte att nysa ett par gånger. En dag som denna måndag finns inte tron på att solen kommer tillbaka till oss på Götgatan. Mittemot obrukbara franska balkonger. Två våningar ner en tandläkare med mask och en man med öppen mun.
Kanske anläggs där en brygga.

´Jag går barfota i en affär tar en glassbåt jag är kär.´

En blodådra pumpar på halsen. Jag såg det i badrumsspegeln.

M

Jag saknar dig

Ulf Lundell skriver och sjunger som åren går. Vi var på Moderna tillsammans för några veckor sen. Peter lärde mig att när man tittar på duk ska man se helheten, sen närheten och slutligen återigen helheten för att skapa en helhetsbild av konstverket. Jag tyckte det var kul att göra som Peter men uddlöst tråkigt med alla mer eller mindre konstiga tavlor. Det abstrakta och surrealistiska var i och för sig intressant. Men han verkade ha varit lite tokig den där tysken som målat. På plats i den permanenta utställning fanns en Tv-apparat. I den spelades upp ett verk där en annan konstnär gjorde pepparkaksgubbar och dylikt i protest mot samhället. Johan sa att han dog nyss. Filmen var kanske från 70-talet. Då var han full av kraft men nu alltså troligtvis död och begraven.

Det var när jag tittade upp från de rörliga bildverket som jag såg Ulf. Han var kort, gråhårig och lika raspig i verkligheten som på skiva. Han gick med sin tjej. De samspråkade och hon skrattade till åt något han sa.

Ulf var det stiligaste och mest intressanta konstverket jag såg på Moderna. Tyvärr gick inte Peter med på att jag betraktade Ulf enligt närhet helhetsprincipen. Så jag fick smyga lite och titta i smyg när han pekade och gestikulerade och kanske kom på en ny titel till en sjukt lång bok.

´Nu biter frosten igen och parkerna brinner som eld
himlen över västerbron är gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan du är där någonstans
eller kanske i någon annan mans famn´.

M

Framför scen

I Falun sitter en pojke med snedlugg hemma hos sina föräldrar och håller hårt i ett alster av låtar. Han producerar och drar i reglar och bestämmer vilket instrument som ska ligga högre eller lägre än dom andra.
En låt har sipprat ut men av respekt för den konstnärliga integriteten har jag lovat att inte fildela med mig. Inte sprida den för vinden som den borde spridas. Per frågade vilken 60-tals orkester jag dammat fram när jag spelade låten. Han såg så där fundersam ut som man gör när man hör något bra och fastnar i en egen tankevärld. Undermedvetet tog han vad han kunde från låten och stoppade i gitarrfodralet. ´All right over you´ är en känslig svensk poplåt stämplade av fem unga män med skaparångest och livspanik. Den drar åt min tidiga favorit ´Baby, When We Danced´ då Vienna Heat darrade av Percy Sledges svettiga snoriga näsduk.

Per lämnade The Sonnets ´Sebastian Said´ hos mig. En låt av fem andra unga män i en annan del av livet. Från en musikvideo i en mörk låg källare har en helt ny bild, en helt ny värld spelats in i en studio i Malmö. Källaren är en båt och pojkarna har vänt luggarna bakåt.

Vi har blivit äldre. Det är skit på sitt sätt.
Med låtarna tar jag mig tillbaka Älmhult, Jönköping, Stockholm, Växjö, Kalmar, Malmö och Göteborg. En kvast i en väg, klistermärken där det finns plats, vägens alla kvinnor och galna vakter.

Med låtarna tar jag mig framåt.
Det är gött.

En bild, en gud, en is

Det var tidigt i julas. En morgon vi hade kommit hem eller en morgon vi hade gått upp. Framför oss hade sjön inte frusit än. Men det var rasande vackert. Victor fastnade i fönstret och jag fäste honom i kameran. Jag frågade vad han tittade på men han visste inte riktigt. Jag la i från mig kameran och tittade ut förbi huset mot naturen till.
Vi stod en stund. Kanske en minut, kanske hela morgonen. Det är svårt att minnas riktigt hur länge. Vi sa inte så mycket. Jag undrade hur länge marschaller kan brinna. Det stod en nere vid bastun och brann. Victor sa att han inte riktigt visste men att det troligtvis finns marschaller av olika kvalité som brinner olika länge. Victor frågade vad det ska bli av oss egentligen. Det måste bli kallare innan isen lägger sig svarade jag.

Det var en fin stund. Ett trollskt ögonblick en liten bit utanför Växjö i pappas och Carins nya hus. Där dom ska bli gamla tillsammans och ha det bra. Där Carin trots att det är vinter och kallt redan satt frön i jorden. Frön hon hoppas ska vara starka nog att överleva kylan för att tränga fram i vår. Det finns rabatter utanför huset. Några av dom ska innehålla träd som ska skärma av insikten från granntomtar.

Moto Boy spelade i en kyrka i Stockholm ikväll. Han sjöng duett med Gud. Bad Cash gjorde en platta med kyrka i förgrunden för några år sen. Det blev en jäkla bra skiva att dansa och sjunga till. ´For Martha´ får mig att tänka mjukt.

Det ska nog bli något av oss till slut.

Amen