Rättstavning

Jag säger fel på en sak i svenska språket och ogillar en annan starkt.

De som jag säger fel är att jag ibland har svårt att skilja på mig och jag i talform. Jag kan inte komma på något exempel direkt men det härstammar från gymnasiets lite oklara kompisrelationer med folk som, ja - kanske inte gör samma saker som jag gör idag.

Det finns grupper mot sär skrivning. De är töntiga och borde gå med i hjälporganisationer och engagera sig för viktiga saker istället. Men det förringar inte att det är helt galet att särskriva. Och vems fel är det? 

T9 och kanske en del rätt stavningsprogram. 

Jättemycket - fel.

jättegott - fel

jättekul - rätt.

Det meddelar både Ericsson och Apple till mig. 

Men va fan vet de?

Ericsson sjunker ju som en sten på börsen och Apple lät sig köpas upp av Forrest Gump. 

  

Det blev inte som jag trodde

Regikursen har svängt fram och tillbaka i över fyra veckor nu. Först såg jag fram emot det jättemycket, sen blev mitt manus refuserat och ingen verkade riktigt förstå vad jag menade med mina krokiga bokstäver och svävande tankar.

Då tyckte jag det var trist. Mest för att jag inte var något bra på det. På att skriva manus och få folk att fatta vad jag menade, kanske mest för att jag inte förstod vad jag själv ville och hur det skulle gå till. Nu vet jag hur det går till, hur jag ska rita och fixa för att få ett synnerligen gott resultat. 

Igår var jag bildproducent och några sa att det gick bra och jag tyckte det var roligt. Idag har jag skrivit ut mina olika manus i olika färger. De (manuset) heter ´Systrar´ därför har jag valt att skriva ut det i blått och rosa för att dela färgerna lika. 

Av all ångest och riv i håret har jag verkligen lärt mig något nytt denna gången. Fast det ser molnigt ut ibland betyder det inte att solen inte kan dyka upp och ta över. Fast det är sjukt jobbigt att inte fatta så förstår jag ändå hur viktigt det är att inte göra det ibland.

Nyfiken gul. 

   

Pounding

Min samling av musik är vida sträckt. Den rullar fram som ettor och nollor och snurrar i digitala virrvarr i den utsträckning att jag bara kan röra mig fritt i utvalda delar åt gången. I veckan snurrade jag fram The Doves och mindes direkt sommaren 2002 med ett snett leende. Black Rebel, Vue, Yeah Yeah Yeahs, Trail of dead, Monster (Moneybrother) och Doves med flera på trädgårn i Göteborg.

Nu förtiden är det mest Pounding som känns aktuell. Och kanske också Moneybrother med
sina scenkonster, tighta April77 och yviga lugg. Men sommaren 2002 innehöll även Strokes och Libertines vilka i sin tur får mig att resa iväg till The Hollies, The Jam och The Kinks. Kanske inte för den direkt likheten i musiken men för att energin finns där.

Pratade med några av mina kulturstuderande kollegor på DI om ämnet eufori och energi härmodagen.
Vart har den tagit vägen var temat.
Har vi blivit för gamla var frågan.
Det har vi inte blev svaret.

28 är fan ingen ålder - ikväll blandar jag whiskey och Supergrass.

Ljuvliga Ljudmänniskor

Vi har manus och regikurs i skolan. Det är omtumlande mest hela tiden när folk slänger sig med produktionsspråk och gnisslar tänder över en oskarp kamera3. ´Tyst i kontrollen och vem har kopplat om slaven´. Jag är mixer och dukar mest för den verbala trafiken.

Dagens mest spännande var fikan innan lunch. Ljudgänget från Falun, Roger och jag snackade dvd-konserter.
topp tre efter 35 minuters diskuterande:

3. U2, Slane Castle
2. Ulf Lundell, Tyrolen
1. Robbie Williams, Slane Castle

Bubblare var Iron Maiden på Ullevi.

Min personliga favorit är annars Rock in Rio, Iron Maiden gör ´Fear of the Dark´ med trehundra tusen rockers i ryggen. Typ 7:17.

Sen snackade vi lite dubbla outputs och annat nödvändigt också, men det tyckte jag inte var lika intressant.

Lappade jeans

Det är inne att vara gubbe - nu. Jag gick förbi herrar och pojkars butiker förra helgen, det här helt klart inne att vara gubbe. Hatten är det nya och flugan känns lite spännande och uppklätt.
Det skulle vara fräckt på dig.

Fräckt kändes som ett slag i ansiktet när hon sa det. Så mycket att jag var tvungen att ta mamma i handen och springa längs Hornsgatan och tumla in på Judith´s herr. Jag mådde dåligt och kände mig yr och förvirrad. Mattias hjälpte mig till en skottsrutig kavaj, en varm vinterhalsduk, ett par svart herrskor och en lång scarfs - det kändes bättre efter en snus.

Innan jag och Per var på Ryan Adams (2002) sandpapprade vi våra jeans och drack J&D. Det kändes både country och rocknroll. I min garderob finns begränsat med kläder, de flesta ligger i blåa stora kassar och väntar på att få snurra runt, löddra och torka.
Lösningen på mitt kläddilemma blev ett par Julien Red som är trasiga i grenen, på knät, i röven och i botten av stuprören och en lila Whyred T-shirt.

Det var en gång en snubbe som skulle göra lim. Men blandningen var för klen, när han tryckte två papper mot limmet så lossnade de alldeles på tok för lätt.
Idag är de oftast gula och sitter på väggar och få folk att komma ihåg saker.

Philipa brukar säga att det ´är processen´som är det viktiga när något ska till att skapas.
Hon är tokig men klok.

Lämmelpendlar du?

Förut bodde jag på Lilla Essingen, då åkte jag buss till skola och jobb. Jag hatade det då men saknar det idag. Min nuvarande restid räcker inte ens till att skumma igen en gratistidning. Men inget gott utan något ont med sig (eller är det tvärt om?).
Röda linjen är min springare varje vardagmorgon med banan i väskan och ett tickliknande ögnande på klockan. Fast jag bott på Högbergsgatan i mer än en månad nu och vet att det tar minst en halvtimme till skolan så går jag maniskt hemifrån lagom för att komma fem minuter för sent.

Lämmel.

I tunnelbanan råder ett annat klimat än på bussen. Folk ska upp och ner och fastna i spärrar och stå på fel sidan i rulltrapporna och gå i bredd och inte ha det minst bråttom fast klockan närmar sig nio.
Min frustration över att folk inte har någon perspektion har fått mig att upptäcka en fascinerande detalj. Generellt gör människor precis som alla andra på ett lustigt märkbart sätt i tunnelbanan. Fem personer står i rulltrappan och väntar på att komma ner. Två går förbi och resten följer på. De bildas en kö vid en av spärrarna fast det finns helt lediga passager. En grupp går mot två rulltrappor som leder uppåt, samtliga (med enstaka undantag) väljer att ta samma resa. Ingen pratar med någon främling och ursäkter för inbumpningar är sällsynta som solens närvaro i höst.

Ett av mina favoritspel när jag var liten var Lemmings. Små söta gubbar med blåa kläder och gröna hår. Det var kul. Efter en stunds spelande försökte jag komma på roliga sätt sabba deras dag. Det var lätt eftersom alla gjorde precis likadant.

Jag ska nog försöka bryta mönstret när jag åker imorgon.

Gudrun Schyman, Dogge och Alkoholism

Gudrun Schyman har gjort ett fantastiskt arbete som politiker och debattör genom åren. Inte för att jag riktigt vet vad hon gjort men det är vad jag har förstått genom andra. Det jag minns mest är hennes romans med drinkar och dans. En kombination i ett politikens diskotek som även och nyligen släpat Ulrika Schenström och Kristina Axén Olin (för att nämna några) längs Birger Jarlsgatan.

Och det är just alkoholen som fick upp mina ögon och öron för Schyman. För mellan hennes mer eller mindre patetiska framträdanden som gycklare i olika sammanhang (läs Tv) så gjorde hon i veckan något som fick mig att fundera.

Hon gick ut och gav sitt stöd till Kristina Axén Olin efter att hon tagit, vad som i tidens anda kallas för, timeout. Axén Olin är alkoholist – Schyman är nykter alkoholist. Båda är/var politiker men företräder olika politiska synvinklar.
Så långt så enkelt, men fortsättningen är mer komplicerad.
I vanliga fall brukar de politiska kanterna skynda att hugga på varandra vad det än rör sig om för ämne. Den här gången stöttar ytterligheterna varandra. Och det finns något vackert gränsöverskridande med det. Det är om inte ett modest bevis på att det faktiskt är okej att fråga någon utanför ´top friends-listan´ hur dagen varit eller hur den personen mår.

Sen kan man så klart undra varför Schyman gjorde det?

Kanske för att hennes gycklarsida vet att hon får publicitet som tack utspelet. Kanske för att hon faktiskt är en medmänniska som faktiskt bryr sig.

Om Schyman säljer tvättmaskiner och cyklar med underfundiga taltexter som ska locka medelsvensson till vitvarujättar lagom till jul har du svaret.

Hångla?

Topp fem klassiska kärleksballader (någonsin) den femte november 2007.

Stentvättade jeans med skinndetalj på sidorna var ett måste. Toppat med en kool t-shirt (kan varit med air Jordan-tryck) och snygga gympapjucks samt skärp och stenhårt sprayad lugg.
Parfymen var pappas och färden dit och hem med mamma.

Jag har dansat till alla och kanske pussats till någon.

1. Bonnie Tyler – Total eclipse of the heart
http://www.youtube.com/watch?v=55nTwg5NIPM

2. Ten Sharp - You
http://www.youtube.com/watch?v=PQL-j3dz5XU

3. Bryan Adams – Everything I do (I´ll do it for you)
http://www.youtube.com/watch?v=xxecoU0DFS4

4. Guns N´ Roses – November Rain
http://www.youtube.com/watch?v=siBoLc9vxac

5. Wicked Game – Chris Isaak
http://www.youtube.com/watch?v=XXmlJQN5Pm8

Bubblare:
Nothing´s gonna change my love for you – Glenn Medeiros
http://www.youtube.com/watch?v=kybeq2dWBf8

Ett piller - en måltid

Jag har sjukt hungrig och vill inte äta. Jag vill skriva en massa grejer och åka hem och lägga mig i sängen och bara vara.
Mat borde finnas i pillerform.
Tre piller = hel måltid som ger efterklang.

Nu är det mest snus som gäller istället när tangenterna måste tryckas till meningar och framtid.

Mediasveriges egen regering

Zlatan det och Zlatan så. Kulturministern vaxar skivor och någon har en svartjobbande hemhjälp. En annan har fixat med hjälp av polacker och har kört för snabbt och parkerat alldeles för mycket fel. Och så har Persbrandt supit till det igen och ligger i luven med dramaten Och den andre micke.
Det går inte det, säger media och bjuder på tårta, knäpper en champagnekork och jublar i smyg.

Ett fel och drevet är där som hungriga vargar med pennor, mikrofoner och kameror. Någon berättade för mig att dennes anhörig jobbar för staten och vägrar låna ut sin mobil av rädsla för att bli reviderad.
Wow - Stasi.
Mediadrevet är blixtbra på att dömma allt och alla med ett härlig schvung. Säger någon bu lägger kvällstidningarna gärna till bä.

Tänk om Otto Sjöberg var statsminister och Anders Gerdin partiledare för oppositionen.
Vilken mediafest det skulle bli på sidorna 2,3,4,5,6,7,8,9,10, mitten och nöje.
Tänk vad Anders Pihlblad visste hur han skulle sätta dit en politisk reporter från SVT i ett liknande läge om han fick chansen.

Ibland kan jag tycka att det är lite konstigt att personer som dömer andra personer själva är precis lika god kålsupare.
Men det kanske bara är jag det.

Manus om avsked

När jag var lite grabb så skiljde sig mina föräldrar. De kom inte överens riktigt så där som vuxna inte gör ibland. Jag fattade ingenting och tyckte det var hemskt onödigt. Nu med nästan 20 års perspektiv och åtskilliga egna uppbrott senare förstår jag att det inte alltid är så lätt. Det är rent av svårt att hitta och hålla kvar - kanske även om man har barn tillsammans. (Fast det vet jag inte för jag har inga barn - än.)

I skolan ska vi skriva ett manus på tema avsked till två tjejer i 40 års åldern som vi sen ska regissera. Det finnas vändningar, dramatik och intriger för att folk ska vilja titta säger dom.
Vad fan vet jag om det tänker jag varje gång ett finger landar på en tangent. Använd dina egna erfarenheter är rådet.

Visst.

Jag var med om ett avsked för en knapp vecka. Eller kanske mer ett avslut än avsked. Det var jobbigt men utan skådespel, publik och dramatik. Så här i efterhand känns det skönt att det hände hemma hos henne under lugna och nyktra former.
En scen som heter duga som jag gärna hade kommit på och velat spela upp är den som medierna sugit av senaste veckan.
Plotten är enkel. En (XxX) politisk skjutjärnsreporter från TV4 dricker 19 glas vin och hånglar upp stadsministerns närmaste man (eeh, kvinna men kul titel 2007). Det väljer en inofficiell plats som till exempel en välbesökt krog för sitt lilla äventyr och gör det för öppen ridå.
Touche - 19 ridår som tack och stående ovationer.
Ett avslut som heter duga och hon är borta med vinden och han är sången som spelas när filmen är slut.

Jag skriver om en alkoliserad syster och hennes betydligt mer nyanserade syster. Föreställ dig att det är du och din bror är rådet.

Visst.

P.K?

P.K undrade någon.
Per Karl svarade jag.

Mina mellannamn.
Det är tydligen några andra som heter samma som jag helt i onödan.

Tintin topp tre

I kartongerna fanns massa roliga saker som till exempel ett födelsedagskort från juni från farmor fast jag fyller år i november. gamla bilder på folk som jag inte alls vet vad dom gör längre. och id-kort till event och företag där jag fortfarande hade pantenerad popsnedbena.

däribland fanns även min kära Tintinalbum. Ni vet den unge journalisten som blir slagen i bakhuvudet på var fjärde sida och som alltid är klanderfritt klädd och följs av en hund och ibland av en burdus man i skägg.

Läst precis slut ´Den mystiska stjärnan´.
Har föjande topp tre Tintinalbum just idag:
1. Månen tur och retur (del 1 & 2)
2. Tintin i Tibet (riktigt läskig när den kom på filmen när jag var liten)
3. Den mystiska stjärnan.

så gillar jag Spirou och Nicke också.
tre tuffingar som inte rädds någon och som har hög moral och snygga kläder.

Till dem som inget har

Det var förra torsdagen som jag till slut lyckades få det jag äger till en lägenhet på högbergsgatan. Några saker har visserligen blivit kvar runt om i stan men jag tror att det är säkra platser för till exempel blå småländska specialtillverkade trähyllor.
Lägenheten håller nu sakta men säkert på att bli tom på lådor och full på mys och ljus och lukt av mat. En av lådorna som gäckat mig en tid bestod av följande: glas, koppar, tallrikar, en stekpanna och bestick. Sånt man inte kan slänga men inte vill ha.

En bit borta på gatan är det alltid en herrans busliv på folk i slitna kläder och bister uppsyn. Ibland är jag lite rädd när jag går förbi och ibland undrar jag hur det är att vara gatans kungar och drottningar. Igår fick jag den geniala idéen att skänka mina omaka prylar till lokalen där de får vila ut ibland.

Med ett leende på läpparna på väg tillbaka ställer jag mig följande fråga:
Varför gjorde jag det?
1. därför jag vill bli av med prylarna
2. för att hjälpa dem som har det sämre än mig själv
3. för att det känns bra för mig att hjälpa dem som har det sämre än mig själv
4. för att det är synd att kasta funktionella prylar
5. för att de kan få användning av det

Jag funderar fortfarande...
Vad säger du?

En tår i ögat

Det var en förbaskat fint i Stockholm idag. Svalt höstväder med mild blåst och sol över skeppsbron där jag gick i Miami Vice-kavaj, mammastickad tre meter lång halsduk och skidstrumpor med renar på.
Veckan har börjat i sängen som vätter mot fönstret i min nya lägenhet. Utanför vajar ett stort träd. När jag flyttade in var det gult. När jag vaknade i måndags morse var det grågult och grenigt. Nu är det endast några sporadiska löv kvar utan gul glans. Det jag älskar med hösten ligger på gatan, i rännstenens högar för gatstädarna att hämta. Deras maskiner gör maskföda av mina promenader i natt eller i veckan eller nästa vecka. krossat glas ligger kvar och regnet piskar och hotar om snö.

Jag lyssnade på Bob Hund när jag svängde av Götgatan ner mot Högis.
´Reinkarnerad exakt som förut´ från ´Omslag: Martin Kann´.
En person som inte bor någonstans och som gillar brännvin skrek, ´det blåser utav bara helvete´. Jag nickade och gick vidare.
Kände att det brände till lite runt ögonen.

Vitkål är gott i stekpannan. Jag har en stort huvud i kylen som används flitigt. Någon lärde mig det och en hel del annat. Tur att sådan människor finns nära.