Manus om avsked

När jag var lite grabb så skiljde sig mina föräldrar. De kom inte överens riktigt så där som vuxna inte gör ibland. Jag fattade ingenting och tyckte det var hemskt onödigt. Nu med nästan 20 års perspektiv och åtskilliga egna uppbrott senare förstår jag att det inte alltid är så lätt. Det är rent av svårt att hitta och hålla kvar - kanske även om man har barn tillsammans. (Fast det vet jag inte för jag har inga barn - än.)

I skolan ska vi skriva ett manus på tema avsked till två tjejer i 40 års åldern som vi sen ska regissera. Det finnas vändningar, dramatik och intriger för att folk ska vilja titta säger dom.
Vad fan vet jag om det tänker jag varje gång ett finger landar på en tangent. Använd dina egna erfarenheter är rådet.

Visst.

Jag var med om ett avsked för en knapp vecka. Eller kanske mer ett avslut än avsked. Det var jobbigt men utan skådespel, publik och dramatik. Så här i efterhand känns det skönt att det hände hemma hos henne under lugna och nyktra former.
En scen som heter duga som jag gärna hade kommit på och velat spela upp är den som medierna sugit av senaste veckan.
Plotten är enkel. En (XxX) politisk skjutjärnsreporter från TV4 dricker 19 glas vin och hånglar upp stadsministerns närmaste man (eeh, kvinna men kul titel 2007). Det väljer en inofficiell plats som till exempel en välbesökt krog för sitt lilla äventyr och gör det för öppen ridå.
Touche - 19 ridår som tack och stående ovationer.
Ett avslut som heter duga och hon är borta med vinden och han är sången som spelas när filmen är slut.

Jag skriver om en alkoliserad syster och hennes betydligt mer nyanserade syster. Föreställ dig att det är du och din bror är rådet.

Visst.