Det var förra torsdagen som jag till slut lyckades få det jag äger till en lägenhet på högbergsgatan. Några saker har visserligen blivit kvar runt om i stan men jag tror att det är säkra platser för till exempel blå småländska specialtillverkade trähyllor.
Lägenheten håller nu sakta men säkert på att bli tom på lådor och full på mys och ljus och lukt av mat. En av lådorna som gäckat mig en tid bestod av följande: glas, koppar, tallrikar, en stekpanna och bestick. Sånt man inte kan slänga men inte vill ha.
En bit borta på gatan är det alltid en herrans busliv på folk i slitna kläder och bister uppsyn. Ibland är jag lite rädd när jag går förbi och ibland undrar jag hur det är att vara gatans kungar och drottningar. Igår fick jag den geniala idéen att skänka mina omaka prylar till lokalen där de får vila ut ibland.
Med ett leende på läpparna på väg tillbaka ställer jag mig följande fråga:
Varför gjorde jag det?
1. därför jag vill bli av med prylarna
2. för att hjälpa dem som har det sämre än mig själv
3. för att det känns bra för mig att hjälpa dem som har det sämre än mig själv
4. för att det är synd att kasta funktionella prylar
5. för att de kan få användning av det
Jag funderar fortfarande...
Vad säger du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar