Rocky Dennis + Martin = Höst

Rocky Dennis var hemskt ful. Han såg nästan ut som ett djur. Han hittade en kärlek, det sprack. Han tog livet av sig. Det tror jag är plotten kring Rocky Dennis, det och att Cher är hans mamma (i filmen) men jag vet inte för det var hemskt länge sedan jag såg den.
Vi var på Riche igår. För första gången på evigheter och definitivt första gången denna höst. Magnus Carlsson spelade Jens Lekman, vilken låt minns jag inte riktigt men vi sjöng till den och gjorde det väldigt högt. Det är skönt när en låt spelas väldigt högt när man är ute och vill sjunga med för då kan man göra det utan att någon egentligen hör hur man sjunger.

Höst = Rocky Dennis
Välkommen = Jens L

I morse var jag så där bakis som pappa sa att jag skulle bli när jag blev äldre än dom tidiga kaxiga 20 och något. David låg på soffan och snusade för att han inte orkade gå hem när vi kom till söder. David skulle hjälp vänner att flytta. Inte jag. Jag åt några mackor som Henrik glömde igår och kollade en halv säsong Scrubs och på en smuts i taket.

Det är stopp i mitt avlopp så när jag duschar stannar vattnet på golvet och rinner ut vid handfatet. Det är skitdumt och gör att jag inte kan gå in och lägga håret med strumporna på och sen förstås också för att det just rinner ut och blandar upp sig med golvet i övrigt.

Då, efter att jag valt kläder, valde jag Rocky Dennis för att sjunga till i duschen och välkomna mig ur.

Jag valde Rocky Dennis. Undra om han vet?
Jens tänker på Rocky fast även han tog död på honom (taskigt) och sjunger om det i låtar som ´Jens Lekman´s farewell song to Rocky Dennis´.
Jag lyssnar på den nu, den är fin och lite sorglig. Jens visslar lite och sjunger om lögner och sin mamma.
Så gillar jag också ganska mycket handklappslåtar som ´I saw her in the anti War Demonstration´. Den låter lite gladare och handlar om en tjej som heter Emelie och om pannkakor.

Det är fint. Det är höst.
Ricardo gör bästa pizzan på Söder, kanske i Stockholm. Undra om jag kan få honom att spela Rocky Dennis tributes medan jag äter en Parma och dricker fanta?

(Nu är det en handklappslåt som heter

Bild

Min faster har en pocketkamera med film i. Eller oftast är den full med bilder och måste bytas eller så är batterierna dåliga. Det tycker jag är charmigt. Hon tar 36 bilder och byter film. Först hos framkallarna får hon reda på hur det gick. Vilkas ansikten som blev suddiga eller sagolika.
Hon heter Marianne min faster men jag kallar henne Majsan. Hon gillar att ta kort, många och gärna uppställda bilder. Vi ska stå i grupp och le eller säga något ord som ger oss roliga och trivsamma miner. Pappa tycker oftast att det tar alldeles för lång tid när hon ska ställa i ordning för en bild.

Det är kul och känns jäkligt ärligt. En bild blir vad den blir. Ett ögonblicks verk.

Förlorare - jag?

Vi är förlorare vi två sen vi var 17 år spelas genom mina alldeles för stora högtalare för den lilla stereon som håller dom med ljud. Den är rätt gammal och har minidisc-fack och lyser med grön nyon. Fjärrkontrollen fungerar fortfarande men jag vet inte var den är för den är borta sen länge. Så jag har inte så stor användning av den längre. När jag tänker på det vet jag faktiskt inte om den funkar eftersom jag inte vet vart den är. Kanske har en bil kört över den eller väta förtärt den.

Tänk om vi är förlorare sen vi var 17 år? Det är mer än elva år sen för mig (mindre eller mer för andra beroende på hur gamla dom är). Tänk om det vi trodde inte är det som det är eller blir. Tänk om jag gått helt åt fel håll i elva år. Det är ganska långt åt fel håll. Kanske ett varv runt jorden.
Tyvärr har jag inte tagit den tiden åt att åka runt jorden. Däremot har jag blivit journalist och tv-producent på fina skolor. Folk säger att det är bra och att det kommer lösa sig när som helst. Troligtvis funkar det lite som med tjejer när jag var tonåring och ansiktet inte riktigt hade vuxit ikapp kroppen (eller om det var tvärt om?)
Pappa sa i vilket fall att kärleken kommer när man minst anar det. Nu säger han att det är tillfälligheterna som ger karriären ny fart.
Pappa! Jag är förvirrad.

Kärleken har jag hittat. Men det var inte när jag minst anade det. Istället hade jag letat i alla städer för att hitta en tjej att ta till mitt hjärta. Kanske är ett samtal jag tog idag den där tillfälligheten jag väntar på. Den tillfälligheten kräver mod och lite tur och skulle ta mig tillbaka i rutan.
Det var lycka när jag var 17 år - att stå där och smila och bli bjuden på fest.

Det bästa med i-pod är att man sätta hela skiten på shuffel. Då spelas det musik i väldigt många timmar. Tyvärr blir det ibland en dålig låt eller två på raken som man måste snabbshuffla.
Spelade vinyl innan på min andra stereo. Den har inte shuffel och bara fem-sex låtar per sida. Det blir ett himla springande för att lägenhetens boxliknande tystnad inte ska äta upp mig.

När jag stryker och städar och drömmer lyssnar jag helst på trallvänlig musik. Helst Håkan eller Ulf. Ibland GangStarr.
För elva år sen hade jag inte hört GangStarr eller Håkan.

Tur att jag valde att höra dom.

Omtänksamhet

Det behövs inte så mycket för att en dag ska bli bättre. Att prata med hon som är den alldeles speciella lyfter ofta ganska mycket saker som skramlar över mitt bröst. Eller när en god vän skickar en favoritlåt över internet och hoppas den ska pigga upp mig.
Francoise Hardys ´Tous les Garcons et les Filles´ finns här: http://www.youtube.com/watch?v=rQdyaeS1rwQ.

Ta en kik. Det är det värt kan jag lova här och nu.
Och får du tid över glöm för allt i världen inte att gå in på www.LyckligaVi.se för lite inspiration i vardagen. Där ligger några filmer och intervjuer som jag gjort och som jag tycker mer och mer om.

David sa det, så han gjorde

Det har ju inte bloggat på länge, så du inte har, sa David och läppjade på en folköl med blicken mot vad som skulle bli norrbaggen Riises ljusröda fall rätt i gräsmattan. Nä, det har jag inte så jag inte så jag inte har svarade jag och mässade övertygande om Liverpools förträfflighet hemma på Anfield Road. Alltid 1-0 hemma när det drar ihop sig och så spela tätt tätt borta är melodin fortsatte jag och sjönk belåtet längre ner i soffan.

En viss person som inte är smålänning brukar alltid härma mig och håna oss centrala smålänningar för att vi har en benägenhet att bekräfta oss efter varje mening med, så jag har.
Ett målande exempel kan se ut så här. Jag har börjat blogga igen, så jag har.
I Jönnet envisas de med att säga, ååå sa(å)nt du vet.
Som i, jag var ute med bruden igår ååå sant du vet.
I Kalmar höras, å dee, efter varje avslutad mening.
Som i, Kalmar leder allsvenskan å dee
Vad de säger i västra Småland mot Halland vet jag inte för de är lite lömska där och jag har aldrig riktigt tagit den delen på allvar.

Hur som helst så poppade vi popcorn. Det är billigt och vilket är bra för oss smålänningar. David menar att det är enkelt också. Det tror jag vad jag vill på men gott var det och så fick vi röka under köksfläkten innan jag gick.

Rödtotten Riise skallade in 1-1 på vad som brukar heta matchens sista spark. Det blev en nick och synnerligen olyckligt för den nyss inbytte norske playboyen.

Men så är det eller som en god vän i Växjö brukar säga; Sometimes you win, sometimes you lose´.

Det blåser i Malmö

Malmö är en vindig stad. Det blåser en himla massa vart man än står eller befinner sig. Nere i hamnen kunde vi knappt gå upprätta och inne i stan blåste mitt paraply sönder när en pust tog lusten ur mig. Men dom salta stänken är samtidigt fantastiska för lungorna och helande för själen. Stockholm har sina kobbar men sydkusten har havet, sanden, kusten och hela vägen över till Danmark ligger öppet.
Vi var nere i Skanör idag nere vid stranden där vågorna rullade in med sitt skummande vrål. Det var speciellt och kändes i hela kroppen när vinden vrålade in från havet och tog med sig det som ligger där och luktar tång och kanske något annat som havet för med sig. Kallt men samtidigt varmt och drömskt och så undrar jag alltid vad som döljer sig där borta. Danmark är svaret men jag vill att det ska vara lite svårare än så. Kanske ett annat land på väg mot ett annat liv.

Verkligheten var med oss idag för att vi jobbade. Men friheten följde med och höll mig i handen. Jag ville inte släppa. Det gjorde jag, men bara för en stund. Friheten och havet är det som jag saknar i min lilla etta med en tjockis över och en fyllis under. Havet och jag och kärleken hör ihop idag och för alltid.

Sveriges tuffast tjej

Mitt slutprojekt som Tv-Producent på Dramatiska Institutet handlar om lycka.
Om saker folk gör som gör dom lyckliga.
Det kan vara att spela stumfilmspiano, blir modeikon, träna för ett långlopp på cykel eller bli bäst i Thaiboxning. Det ska bli åtta filmer som alla kommer ligga på en hemsida innan den 14 april. Jag och Markus var och filmade den tredje idag. Om smarttuffingen Johanna på en klubb nere vid Södra station.



Vackert, skört och intelligent var det vi fick se. Reportage blev vad jag hoppades och kommer bli en av dom små små juveler som kommer kröna LyckligaVi.se.