Det blåser i Malmö

Malmö är en vindig stad. Det blåser en himla massa vart man än står eller befinner sig. Nere i hamnen kunde vi knappt gå upprätta och inne i stan blåste mitt paraply sönder när en pust tog lusten ur mig. Men dom salta stänken är samtidigt fantastiska för lungorna och helande för själen. Stockholm har sina kobbar men sydkusten har havet, sanden, kusten och hela vägen över till Danmark ligger öppet.
Vi var nere i Skanör idag nere vid stranden där vågorna rullade in med sitt skummande vrål. Det var speciellt och kändes i hela kroppen när vinden vrålade in från havet och tog med sig det som ligger där och luktar tång och kanske något annat som havet för med sig. Kallt men samtidigt varmt och drömskt och så undrar jag alltid vad som döljer sig där borta. Danmark är svaret men jag vill att det ska vara lite svårare än så. Kanske ett annat land på väg mot ett annat liv.

Verkligheten var med oss idag för att vi jobbade. Men friheten följde med och höll mig i handen. Jag ville inte släppa. Det gjorde jag, men bara för en stund. Friheten och havet är det som jag saknar i min lilla etta med en tjockis över och en fyllis under. Havet och jag och kärleken hör ihop idag och för alltid.